Valpköpare på besök

Det bästa med att föda upp hundar är att se valparna komma till bra hem. Visst är det lite jobbigt att lämna ifrån sig de små söta ulltussarna som man har levt med i åtta veckor, men å andra sidan är det också lite skönt att få lugn och ro i hemmet igen. Valpar är otroligt söta och mysiga, men runt åtta veckors ålder brukar de mer vara små monsterpirayor som bits och far runt som vildingar. Att ha en hel kull sådana kan vara lite påfrestande, och då är det härligt att se dem komma till bra hem hos sina nya ägare.

Vi är alltid glada över besök från våra valpköpare, och ibland kommer de och hälsar på när de har vägarna förbi. I helgen hade vi besök av söta Diana från D-kullen och hennes matte och husse. De kom förbi på en fika och Diana fick leka med våra hundar. Dianas matte förälskade sig i vår kontinentalsäng som vi köpte för inte så länge sedan. De var ute efter en billig säng och jag tipsade henne om företaget där vi köpte vår, och nämnde också att de har snygga badrumsmöbler eftersom de också var på jakt efter en gästsäng.

Det var ett väldigt trevligt besök och det blev förstås mycket hundprat. Dianas matte håller på med agility, vilket vi tycker är jätteroligt eftersom det är den hundsporten vi brinner för. Diana har faktiskt lyckats riktigt bra inom agilityn och vunnit flera titlar, och det är roligt att se att vi lyckas föda upp hundar som är bra på agility. Det hänger ju trots allt mycket på bra gener när man vill ha en lättlärd och arbetsvillig hund. Det är alltid kul att träffa hundar som vi fött upp och Diana är en riktig sötnos!

Nytt fräscht sovrum

Helgen har spenderats med att göra om i vårt sovrum. Att ha hunduppfödning ger ett visst slitage på hemmet, det får man räkna med. Även om vi sällan låter valpkullarna vistas i vårt sovrum, har vi ändå fem hundar sovandes här. Just nu är dessutom en av hundarna valp, och det kan betyda extra slitage av vassa valptänder. När hundarnas permanenta tänder växer ut kan det klia mycket, och då vill de gärna bita på saker.

Nu har Saga bytt alla tänder, och vi känner oss relativt säkra på att hon inte kommer att äta upp den nya sängen vi har köpt. Eftersom alla hundarna sover med oss kände vi att det var dags att skaffa en större säng. När de bara vara fyra gick det bra, men nu när Saga blivit en del av vår flock blev det helt enkelt för trångt i vår 160 cm säng. Att sova med hundarna är mysigt, så vi anpassar oss gärna efter dem.

Vi letade runt efter bra sängar, och hittade riktigt snygga på http://www.trademax.se/. Det blev en kontinentalsäng, 180 cm bred med en riktigt snygg sänggavel med nackkuddar. Vi tittade även på ramsängar, men de hade inga sängavlar. Så nu står den nya sängen på plats, och vi har också köpt nya sängbord och läslampor. Kontinentalsängar är verkligen sköna, och hundarna verkar tycka samma sak. De var väldigt intresserade av den nya sängen, men de fann sig snabbt och hittade sina platser. Så nu kan vi alla sova gott!

/Anders och Susanne

En härlig lördag

Det är alltid härligt när helgen kommer och alla är hemma och kan hitta på roliga saker tillsammans. När man har hundar, och framförallt när man är uppfödare, måste man anpassa sin vardag efter det. Det gäller även sitt arbete. Vi har löst det genom att Anders arbetar som elektriker, och Susanne driver eget företag som copywriter/översättare. Susannes arbete gör att hon kan ha kontor hemma, och kan till stor del själv bestämma över sina arbetstider.

Tända ljus till filmmyset i vår härliga soffa

Tända ljus till filmmyset i vår härliga soffa

Har man till exempel en dräktig tik kan man inte gärna be henne att hålla valparna i magen tills man kommer hem från jobbet. Det gäller att vara med och övervaka, och se till att tiken föder i valplådan och inte i våra sängar eller soffor. Ibland måste man även hjälpa till lite, och vi brukar alltid ställa en säng bredvid valplådan så att någon av oss kan sova där inne med tiken när det börjar bli dags.

Så även om våra hundar sällan är ensamma, är det ändå extra mysigt på helgerna när alla är hemma tillsammans. Vår familj består som sagt av oss, Anders och Susanne med våra fem hundar, och vi har även en dotter på 12 år som heter Mikaela. På helgerna när vi slipper jobb och skola, brukar vi ofta träna agility med hundarna, och ibland åka på tävlingar. Mikaela har börjat träna ganska seriöst med Minna, och vi tänker att det ska bli hennes tävlingshund framöver.

Idag har vi haft en härlig lördag, där vi har tränat med hundarna ute på gården på vår egna agilitybana, och gjort en mysig utflykt till skogen. Mikaela har gått runt med Saga, vår valp, och upptäckt spännande saker i skogen. Allt är spännande för en valp! Vi har också lagat en god middag, och nu väntar film i soffan!

/Anders och Susanne

Varför agility?

Det finns många olika hundsporter att träna och tävla i, så varför valde vi just agility? Svaret är för att agility är så roligt! Sporten kräver ett nära samarbete mellan förare och hund, och man ser på hundarna hur roligt de har. Det är även en rolig sport för publiken, eftersom det är mycket fart och fläkt, och även de som inte är insatta kan lätt förstå vad sporten går ut på.

Agility handlar om att på kortast möjliga tid ta sig igenom en hinderbana. Föraren styr hunden genom banan, och den får varken riva, vägra, ta fel hinder i ordningen eller ta ett hinder från fel håll. Gör hunden något fel får den antingen straffpoäng, eller blir diskvalificerad. I agilityklassen finns balanshinder med. Dessa har kontaktfält som hunden måste vidröra när den går upp på och av hindret. Hoppklassen är utan balanshinder.

Sheltien är idag en uppskattad sällskapshund, men de är inga hundar som vill ligga på en säng och se vackra ut hela dagen. De uppskattar visserligen att sova i sina ägares sängar, men de behöver också en viss mängd aktivering för att må bra. Agility är en perfekt sport för dessa lättlärda, kvicka och följsamma hundar.

Grunden för en bra agilityhund är samarbete. Om hunden inte kan följa förarens direktiv på banan, spelar det ingen roll hur snabb den är över hindren. Den måste vara kvick, men också uppmärksam. Banorna finns i olika svårighetsgrader, och de är ofta gjorda med många svängar och krumelurer, för att se att förarna kan styra sina hundar så att hundarna inte bara tar det hinder som står närmast.

Som ni förstår ställer sporten även stora krav på föraren, och det är mycket att tänka på kring hur man ska springa, vilket håll man ska vara vänd åt och var man ska befinna sig för att underlätta mest för sin hund. Hundarna är alltid snabbare än oss, så det gäller att vara smart. Agility är helt enkelt en väldigt rolig och utmanande hundsport!

/Anders och Susanne

Lea är parad

Nu har vi parat Lea. Hon är sex år nu, och det blir hennes sista kull. Lea har givit oss många fina valpar genom åren, och vi kände att hon hade lite mer att ge. Efter den här kullen får hon bli pensionerad avelstik, som Disa. En del uppfödare omplacerar sina äldre tikar, för att få plats med nya avelshundar hemma. För oss är hundarna familjemedlemmar, och vi vill inte göra oss av med dem bara för att inte längre ger oss valpkullar. Det skulle bli väldigt tomt i vår säng utan Disa och Lea som trängs med oss om nätterna!

Lea i hennes egna soffa

Lea tar igen sig i hennes egna soffa

De äldre tikarna är också viktiga på ett annat sätt. De är nämligen väldigt bra på att hjälpa till att fostra yngre tikars valpar. Yngre tikar kan ibland vara lite valpiga själv, och även om det såklart är roligt när tikarna leker med sina valpar, krävs det också en fast och van hand som kan tala om för valparna vad som är rätt och fel. Där kan de äldre tikarna gå in och styra upp på ett bra sätt. Disa och Lea uppfostrar fortfarande våra yngre hundar, trots att två av dem är över tre år nu. Man lär så länge man lever, och den kunskapen för sedan de yngre tikarna över till sina valpar och deras avkommor, när den tiden kommer.

Lea parades med en snygg och trevlig hane som har gjort bra ifrån sig både på utställning och på agilitytävlingar. Vi hoppas på friska och aktiva valpar! Lea har bra hälsostatus, om man bortser från hennes skada. Hon har ju en titanspik i benet efter en operation. Skadan har gjort att hon har lite nedsatt rörelseförmåga i benet. Hon hoppar till exempel inte upp i soffor och sängar lika smidigt som hon gjorde förr, men det är ju inget ärftligt och det påverkar henne inte som avelshund. Nu väntar vi med spänning på att se om parningen tog sig!

/Anders och Susanne

I skogen med hundarna

Idag passade vi på att ta en härlig sovmorgon. Våra hundar tycker också om att sova länge, men minstingen Saga vill fortfarande gå upp tidigt. Hon tycker att sängar också fungerar bra som en lekplats, så när hon har tröttnat på att sova börjar hon hoppa runt på oss och bita oss i fötterna. Hon tycker också om att ruska runt nackkuddarna på vår sänggavel. Den här morgonen sov hon faktiskt ganska länge, så att vi kunde ligga kvar och njuta i vår sköna säng. Men efter ett tag började hon klättra på våra sängbord, och då fick det vara nog med sovmorgon.

Efter frukosten tog vi med oss alla hundarna ut i skogen. Solen lyste och det var lagom varmt. Vi har en speciell glänta där vi brukar stanna och fika, och idag var inget undantag. Kaffe till de vuxna, saft till Mikaela, och en vattenskål till hundarna dukades fram. Hundarna fick även söka lite godis i mossan, och vi tvåbenta smaskade på bullar. Vi övade lite kroppskontroll med valpen, genom att låta henne klättra på stubbar, stenar och stammar, och Mikaela körde lite improviserad skogsagility med Kira och Minna. Disa och Lea njöt av solskenet, och tog det mest lugnt samtidigt som de höll ett vakande öga på de andra.

När hundarna hade roat sig i skogen en stund och vi kände oss färdiga, var det dags att gå hemåt. Vi hade precis hunnit hem när det kom en ordentlig regnskur. Det var tur att vi hann, annars hade vi fått torka hundar nu. Shelties har ganska mycket päls, och även om den i viss mån är vattenavstötande, måste man ändå föna om man har varit ute i störtregn. Vi brukar sätta på hundarna regntäcken när vi ska ut i regnet, så att det inte ska bli så mycket päls att torka sedan.

/Anders och Susanne